French Fauvist Painter, 1875-1947 .French painter and draughtsman. In 1890 he was taken by his family to live in Paris so that he could study drawing at the Ecole Nationale Superieure des Arts Decoratifs. There he met Henri Matisse, with whom he formed a lasting friendship and with whom he studied from 1894 to 1898 at the Ecole des Beaux-Arts under Gustave Moreau. In the Louvre, Marquet made copies after Poussin, Velezquez, Claude Lorrain and particularly Chardin, of whose House of Cards he produced copies in 1894 and 1904  Related Paintings of Marquet, Albert :. | Le port de Bougie en Algerie | quai de conti | 14 July at Le Havre | Marine | Harbour at Honfleur |
Related Artists:
Frederick Soulacrioix
French 1825-1879
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Philippe Rousseau
Paris 1816 - Acquigny 1887. French Painter. French Painter. French painter. He may have received his artistic training in the studios of Gros and Jean-Victor Bertin, since he credited them as his masters when he exhibited at the Salon. He began exhibiting in 1834 with a View of Normandy (untraced) and for the next six Salons he exhibited landscapes. In 1844 he began to show still-lifes. In 1845 he was awarded a third-class medal, and in 1847 his still-lifes were admired by Th?ophile Thor?, who was one of the earliest critics to recognize Rousseau's debt to Chardin. This influence became the subject for his 1867 Salon entry, Chardin and his Models (untraced, see McCoubrey, no. 15). The work is far grander and more cluttered in its conception than most still-lifes by Chardin and alludes to the master by faithfully reproducing some of his favourite objects within a traditional table-top format rather than by an analysis of his compositional devices.